idahugo

Nu är det redan mitten på januari, tiden bara går utan att jag tar mig tid att blogga. Ida är tillbaka på förskolan efter julledigheten, vardagarna har börjat återgå till det normala, men det är som alltid när det varit långledigt, svårt att komma tillbaka till rutinerna vi hade jobbat in före jul.
Vi har hunnit med att hälsa på Wilma, Axel och Ulrica som vi lärde känna på semestern i december, det var lite trögt innan Ida kom igång men sen var det full fart och Ida ville inte åka hem så då erbjöd Wilma att hon kunde få sova kvar, sötnosar.
Hugo har hunnit bli 8 månader och varit på sitt 8-månadersbesök på BVC, 9460 gr och 72 cm, stora killen! Nu i helgen har vi haft besök av kusin Leo och moster Jennie, det var kul, de skulle kommit i somras men då hade Leo oturen att få vattkoppor precis när han skulle hit så Emelie fick åka istället till hans sora besvikelse, nu var det äntligen hans tur att få åka tåg, tror det var den största händelsen i besöket. =) Det märks att de inte träffas så ofta och att Ida inte är lika van vid att leka med jämnåriga eller storasyskon som Leo, det blir lite konflikter och tjafs men det går alltid att lösa. Det var kul att de kom hit några dagar!

Hugo har kommit på att man kan klättra, överallt! Han ställer sig under bordet mot stolarna, sen kommer han inte ner och blir frustrerad och ledsen, han reser sig mot tv-skåpet, drar den vita fotpallen framför sig, ja allt man kan resa sig mot. Idag när Jennie passade barnen medans jag var till doktorn hade hon hittat Hugo uppe på andra trappsteget på väg mot det tredje, så det var bara att snabbt sätta upp grinden även här nere och när han hade sovit på fm stod han upp i sängen och hade nått sakerna på min sänghylla, så nu har han åkt ner på botten i sängen! Det märks att det händer mycket saker i utvecklingen nu, han försöker så gott han kan att hänga med i storasysters takt, men det är inte så lätt, hon har ju 3 års försprång!

I fredags vaknade båda barnen före 6.30, efter lite eget övervägande mellan min trötthet och min vilja att komma i tid till förskolan så bestämde jag att vi skulle gå upp för att kanske för en gångs skull hinna till förskolan 8.15, den tid som det är tänkt att Ida ska vara där varje dag, märkligt att vi aldrig är det... Vi var färdiga i tid och klev utanför dörren prick 8.00, när jag skulle öppna garageporten så gick min nyckel av, det var väl bara att vänta, men varför händer det alltid när det inte FÅR hända?! I min ilska kände jag för att stanna hemma och bara strunta i förskolan, men eftersom jag insåg vilken ledsen tjej jag skulle ha då så gick jag in för att leta efter busskort, fanns inget, ringde maken och berättade om min trasiga nyckel, han tyckte jag skulle ta bussen, sagt och gjort, packa in Hugo i vagnen och dra oss ner till bussen i snömodden. När vi nästan är framme vid busshållplatsen går bussen, hade jag varit själv hade jag ju sprungit, men försöka springa med barnvagn och en 3-åring, nej det fick vara, så vi fick vänta på nästa buss som skulle komma om en kvart. Ida tyckte det var jättespännande såklart, synd bara att det inte var planerat, men tur att man kan köpa biljett via sms numera! Vi kom fram till förskolan 1 timme efter att vi gått utanför dörren, kul start på dagen. Som tur är har jag en fantastisk make, han lånade en bil på jobbet och kom hem med sin nyckel så jag kunde få ut bilen ur garaget och slippa stressa till förskolan!